Teaterproduktioner i urval 1985 – 2019
Skådespelare 1957 – 2000:
Polismästare Bastian i Kamomilla Stad av Torbjörn Egner 1957 (!)
Revyer på Timmermansgården 1964-1967
Joe Meng i Patrasket av Hjalmar Bergman 1969
Goldberg i Födelsedagskalaset av Harold Pinter 1970
Ryttmästaren i Fadren av Strindberg 1971
Clownen Kalkas av Tjechov 1977
Pojken med guldbyxorna, SVT 1978
Pappan i Familjens Hjärta (turné) 1979
Blind ung man i Ge mig en chans (turné) 1980
Kvinnornas folkförsamling av Aristofanes 1981
Till Fedra av P O Enquist SVT 1986
Hjälten på den gröna ön av John Millington Synge 1987
Alexander Fleming i SVT Dramadokumentär om nobelpristagare 1993
Frihetshjälten Orvar i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren2000
Reklamfilmer för Folksam och LO
Regi 1985 – 2005:
Revyn Kung Ali i republiken Rinkeby, RAF 1985
Lysistrate av Aristofanes, RAF 1986
Hjälten på den gröna ön av John Millington Synge, RAF 1987
Tjuven av Dario Fo, Fri grupp 1988
Herr Punttila och hans dräng Matti, RAF 1988
En målare kommer sällan ensam av Dario Fo, Fri grupp 1989
Hjälten på den gröna ön, Familjehotellets amatörer i Hässelby 1990
Köer av Lars Ardelius, MÄDS 1992
En midsommarnattsdröm av William Shakespeare, ATR sommar 1994
Mistero Buffo av Dario Fo, ATR sommarläger 1995
Folk och rövare i Kamomilla stad av Torbjörn Egner, ATR sommar 1996
Poesi, betraktelser och dagböcker av ensemblen, ATR sommarläger 1997
Våldsam kärlek av Märta Tikkanen, Ung Estrad 1998
Maskerad på en soptipp, av ensemblen, Ung Estrad 2002
Flickan med allvaret av ensemblen, Ung Estrad 2004
Den tröttaste människan på planeten av Fredrik Ekelund, Nomadteatern 2005
2004 – 2005
Regi: Pelle Wistén Koreografi: Nadja Hjorton
Pippi har satts upp ett antal gånger på olika teaterscener men eftersom dialogerna i de manusen skilde sig ganska mycket från Astrid Lindgrens böcker så valde jag ett manus som var mer troget böckerna och karaktärerna i dem. Att utgå från Astrids fantastiska text. Ett fint minne är bilden av Kaija (Pippi) sittande på scenkanten efter varje föreställning, dinglande med benen, delande ut guldpengar till alla barnen som samlats runt henne.
RECENSIONER Pippi – en toppenföreställning på Parken Zoo i Eskilstuna! En fin start på Parksommaren. Spelglädjen formligen sprutade under premiären. Det här är en toppenföreställning från början till slut. Regissören Pelle Wistén har gjort ett bra jobb! Ensemblen är bara att gratulera! Föreställningen av Pippi Långstrump på Parkens Zoo är en version som varsamt och respektfullt lyckas blanda tradition med nya grepp. Regissören Pelle Wistén har fått med det mesta av betydelse från Astrid Lindgrens sköna presentation av en ovanlig, slitstark och oberoende kraft i samhället. Hoppas nu bara att hela ensemblen möter det intresse de förtjänar under de föreställningar som återstår.
Krig hela tiden! 2007
Regi: Pelle Wistén Koreografi: Nadja Hjorton Producent: Henrik Lillsjö Grafisk profil: Clas Bohman
I juli 2007 sitter vi på ett sunkigt kafé i Norrköping med Marcus Birro efter att ha lagt vantarna på Birros manus ”Krig hela tiden”. Vi åker hem till Eskilstuna fast beslutna att sätta upp pjäsen. Det blev en tokig, rolig och krokig resa. Vi gjorde scenbilder i form av serieteckningar, haft ett flertal fotosessioner, bjudit upp Marcus två gånger till Eskilstuna, hamnat i TV och tidningar, käkat fantastiska middagar, jobbat sena nätter på teatern, haft lite hjärtklappning, jobbat med fantastiska människor men haft otroligt kul. Ett stort tack till Marcus för allt du gjorde för oss.
RECENSION Birro krigar mot livet i starkt drama! Krig hela tiden av Marcus Birro i regi av Pelle Wistén på Eskilstuna Teater, Lilla scenen. Starkt och mycket välspelat av Nomadteatern!
2007 Regi: Pelle Wistén Kapellmästare: Jonas Ison Lind Koreograf: Hanna Luhanko Ehrlund Bilder: Stefan Lalander
Trollkarlen från Oz” är en äventyrlig och farofylld resa på den gula tegelvägen från det magiska landet Oz till Smaragdstaden och mötet med den stora trollkarlen som är den enda som kan hjälpa Dorothy, Toto, Fågelskrämman som saknar hjärna, Plåtman som saknar hjärta och Lejonet som saknar mod att lösa deras problem. Vi får följa de fyra vännerna och Toto på deras äventyrliga färd genom landet Oz där allt kan hända – och händer!
RECENSIONER Trollkraften stark i en förtrollande föreställning av Trollkarlen från Oz! Det krävs både mod, hjärta och hjärna för att ge sig i kast med en av världens mest kända musikaler men aktörerna har verkligen vad som krävs. Det är stor konst att kunna göra väldigt mycket av väldigt lite. Scen och dekor är snudd på reducerat till inget alls och det stör inte det minsta. Regissörens tonvikt ligger på aktörerna, deras repliker och sköna sång. Det är synd att bara sätta upp tio föreställningar, det betyder att det finns väldigt lite tid för publiken att förlora – ta det säkra före det osäkra och bänka er på en gång!
En redig dos magi! Magi i dubbel bemärkelse när ensemblens Trollkarlen från Oz virvlar fram över forsande floder och förbi farliga häxor! Regissören Pelle Wistén ser till att det aldrig blir tråkigt. Det höga tempot i föreställningen gör att publiken får en trivsam upplevelse i två timmar.
Schaffer hyllar Oz Janne Schaffer, som skrivit musiken till Trollkarlen från Oz, besökte igår Eskilstuna för att se musikalen och träffa ensemblen. Han gillade det han såg och hörde; – Jag har sett många föreställningar av Trollkarlen från Oz och det här var en av de bästa.
Regi: Pelle Wistén
Kabaréduon Sweet Dreams består av Anna Jonsson och Sara Nilsson.
Vi vill
inspirera till ökat engagemang för miljö- och rättvisefrågor och uppmuntra fler
att ta steget från tanke till handling. Vi gör även interaktiva workshops om
miljö, engagemang och framtidsbilder.
Sedan premiären våren 2006 har vi spelat mer 500 gånger över hela landet och
fått ett av Anna Lindhs minnesfonds utvecklingsstipendier.
Humor som redskap Humor är Sweet Dreams främsta redskap för att skildra dagens stora miljöutmaningar. Vi vill inspirera till handling och lämna var och en med en känsla av att jag kan göra skillnad.
Anna Jonsson är artist, musiker och manusförfattare i kabarégruppen Sweet Dreams. Livet som kabaréartist kombinerar hon med tjänstmannajobb inom miljö och trafik. Är före detta ordförande i Miljöförbundet Jordens Vänner samt Fältbiologerna.
Sara Nilsson är artist, musiker och manusförfattare i kabarégruppen Sweet Dreams. Kombinerar livet som kabaréartist med jobb på Naturskyddsföreningens Globala avdelning och är också utbildad folkhögskolelärare.
Citat från utvärderingen av lärarfortbildningarna ”Miljökabaré och inspiration för hållbar utveckling” hösten 2012
”Mycket duktiga aktörer. Bra budskap.” ”På ett kreativt och roligt vis tog den upp mörka problem.” ”Den var varierande mycket många tänkvärda inslag som alla människor borde få se!”
”Faktabudskapet genomtänkt och väl genomarbetat. Intresseväckande och engagerande.”
”Proffsigt
genomförd! Många smarta kopplingar och viktiga frågor.” ”Proffsigt,
underhållande och tänkvärt.” ”Det kändes som jag var kär efteråt.” ”Föreställningen
var så bra att alla lärare hade behövt se den.”
Rakt ner i fickan 2011
Regi: Pelle Wistén
RECENSION Skrattfest på Eskilstuna Teater Rakt ner i fickan är en fullträff! Tempot är högt redan från start. Regissören Pelle Wistén har haft skickligheten att hålla föreställningen kort, fartfylld och innehållsrik – inte en död minut. Efter paus är såväl publiken som skådespelarna uppvärmda och det haglar av skratt i teatersalongen. Uppsättningen är en av teatergruppens starkaste och är värd att bli en långkörare! Eskilstuna Kuriren
RECENSION Som en svängande energibomb! Uppsättningen av den brylcreme’s - blänkande kärleksberättelsen ”Grease” är en musikal med högt tempo, mycket hjärta och snygga dansnummer. Framför allt är detta en energikick som aldrig tappar fart. Man håller fast om publiken från början till slut. Jag lämnar teatern varm och leende eftersom föreställningen har lika mycket fart som en trimmad Ford Convertible med stulna navkapslar!
Brylcréme, raggarbilar, skoldanser, sång och dans. Det är flera tongivande inslag i musikalen Grease som just nu repeteras för fullt inför premiären i höst. Men mest ska denna uppsättning fokusera på skådespeleriet. Det är den nostalgiska inramningen i musikalen Grease som hänför många. Ett sent 50-tal med grälla färger på både kläder och bilar, en klassisk pojke-möter-flicka-berättelse med en häftig populärkulturell inramning. En musikal som fångar ungdomskulturen i sin kraftfulla linda. Åtminstone är det en av drivkrafterna för regissören Pelle Wistén. – Grease är min uppväxt, berättar Pelle. - Jag växte upp på sextio- och sjuttiotalet och dessutom är jag gammal rockmusikant.
Produktionsteamet bakom Grease är detsamma som under Trollkarlen från Oz med koreografen Hanna Ehrlund, kapellmästaren Jonas Iwarsson och så Pelle Wistén i spetsen. – Vi började uttagningarna redan i december. Totalt består musikalen av 18 roller som hade 50 sökande. Wistén beskriver uppsättningen som en nostalgitripp. – Filmen och scenuppsättningen skiljer sig åt ganska mycket. Vi har färre roller än filmen och fokus kommer ligga mer på Pink Ladies och T-Birds nu. Alla skådespelare har fått i hemläxa att till i dag titta på sina karaktärer. Jag öppnar upp för att de får göra ganska fria tolkningar. Någon jättedekor på scenen blir det emellertid inte, säger Pelle Wistén. Istället kommer rekvisitan mestadels bestå av symboler på olika nivåer som visar på olika scenbyten. – Men vi ska ha in en hel bil på scenen i varje fall eftersom den är med i en viktig scen, förklarar Pelle Wistén förtjust. Han talar också om en balansgång mellan det svenska och det amerikanska. Wistén betonar att uppsättningen ska hitta något som gör att vi som svensk publik känner igen oss i nostalgin. – Det kommer att bli en häftig föreställning. Full fart! säger Pelle Wistén. |
Regi: Pelle Wistén Kapellmästare: Jonas Ison Lind Koreograf: Brita Johansson Bilder: Moa Blomqvist 2014
Urinetown … utspelar sig i en stad som länge lidit av vattenbrist. På grund av vattenbristen har alla privata toaletter tagits bort och ett privat företag har fått monopol på att driva offentliga toaletter. Urinetown är en mustig historia av korruption, kärlek och revolution med kopplingar till en högst konkret politisk verklighet. Företaget Urine Good Company (UGC) har monopol över de offentliga toaletterna. De bestämmer alla lagar som gäller vattnet samt hur mycket invånarna ska betala för att få gå på toa. UGC höjer ständigt priserna till toaletterna och det blir allt svårare för de fattiga i staden att ha råd att gå på toa, men den som inte använder UGCs toaletter bryter mot lagen, och skickas till det fruktade Urinetown. Till slut börjar de fattiga att tröttna på UGCs maktsystem, och kampen för frihet – börjar. Men kommer det verkligen att lösa deras problem?
RECENSION
Urinetown är en imponerande produktion!
Träffsäkerheten är svår att gå miste om! Idéer om rätt och fel får flera nyanser! Snygga sång- och dansnummer och smarta berättarknep! Polisen bryter den fjärde väggen och humorn visar sig vara effektiv! Kuriren 2014
Handling En tidigare stor, men nu misslyckad broadway-producent beslutar sig efter flera misslyckade uppsättningar, hård kritik från journalister och stora ekonomiska förluster, för att försöka göra en så usel uppsättning som möjligt för att genom att satsa rätt tjäna på det. Han får kontakt med Leo Bloom, en revisor som söker ett bättre liv, och tillsammans ger de sig ut för att leta rätt på det absolut sämsta manuset, den sämsta regissören, och de i särklass sämsta skådespelarna.
En skruvad handling om cyniska okunniga teatermänniskor som gör vad som helst utan att bry sig om världen utanför. Ett galleri av karikatyrer. Revisorer, sexgalna svenskor, homosexuella teaterarbetare, gamla tyskar. Vid sidan av huvudpersonerna finns ett galleri galningar. I kvällens stora shownummer Springtime for Hitler leder en extatisk SS-officer trupperna i en glittrande hakkorsinspirerad koreografi. The Producers bevisar att inget kan avväpna ondskans uppblåsthet som ett riktigt gott skratt.
RECENSION ”The Producers” – skruvat, proffsigt och väldigt kul Det är befriande att se hur ensemblen leker fram Mel Brooks vansinniga pjäs-om-en-pjäs. Eskilstunas proffsiga ensemble har jobbat med manuset sedan i mars och jag skulle gärna se föreställningen igen för att fånga upp alla detaljer. Det märks att regissören Pelle Wistén har litat till det Oscars – belönade manuset, sina artister och sina medarbetare och – de förlösande gapskratten duggar tätt i publiken!
Bakgrund När 4 unga vänner var på väg hem till den lilla staden Bomont från en musikfestival i Baylor tappade föraren plötsligt kontrollen över bilen på Potawney Bridge. Bilen for rakt genom broräcket och störtar 20 meter ner i floden. Alla i bilen omkommer, inklusive Bobby Moore, son till pastor Shaw Moore och hans fru Vi. När det senare visade sig vid obduktionen att vännerna hade både marijuana och alkohol i blodet gick hela staden i taket och pastor Moore inledde ett moraliskt korståg mot dans, sprit, droger och rock’n roll. Med sin makt – och vältalighet – lyckas han övertyga stadsfullmäktige i den lilla staden att alla nöjen unga ägnar sig åt är djävulens påfund och att det var nödvändigt att genomföra en del nya lagar för att skydda stadens ungdomar.
Handling Tre år efter olyckan på Potawney Bridge flyttar Ren, en ung rebell uppvuxen i storstaden Chicago, med sin mamma Ethel till den lilla landsortsstaden Bomont i den amerikanska mellanvästern för att bo hos sin farbror Wes och faster Lulu. Snart får Ren reda på, genom sin nyvunna vän Willard, att all dans och rock’n roll är bannlyst i Bomont på grund av olyckan. Samtidigt som Ren och hans klasskamrater förbereder aktioner för att bryta förbudet och kunna genomföra den traditionella skolbalen faller han för pastorns dotter Ariel, som är tillsammans med Bomonts ”bad guy” Chuck
Musikalen Footloose gick upp på Broadway 22 oktober 1998. Footloose är ett explosivt musikaliskt äventyr i en anda av ungdom, uppror och romantik. Vi möter ett färgstarkt galleri av unga och vuxna karaktärer i rappa dialoger, häftiga danskoreografier och medryckande musik i en kamp mellan de vuxnas stränga moral och de ungas revolt!
Jag ska egentligen inte jobba här Regi: Pelle Wistén 2018
”Om du vill se ett hav, ett vitsippehav, vet jag ett ställe. Hon som en gång hittade det och gjorde det till sitt kommer bli mycket glad om någon tar sig an de vita blommorna” Sara Beischer
Med monologen Jag ska egentligen inte jobba här lyfter vi upp äldreomsorgen på scenen där den inte består av djupa suckar och bekymrade pannor utan där den istället beskrivs som den är; vacker, sorglig, humoristisk och dramatisk. Publikröster: Jag blev road, oroad och berörd. Fantastisk prestation. Så levande och så stark. Överväldigande. Jag blev väldigt tagen. Vilken närvaro. Alla borde se den!
Två planerade teaterproduktioner under år 2020 är framflyttade på grund av corona – virus!