– en personlig bok om amatörteaterns betydelse för unga människor
”Jag har suttit och tänkt på vad jag skulle skriva. Jag är helt tom efter premiären……att jag fick chansen att göra den här rollen. Hela upplevelsen med att vara med är så otroligt givande. Jag har aldrig fått den chansen innan, för att jag alltid varit så himla osäker i mig själv och inte vågat satsa utan istället blivit nervös och fegat ur. Jag vet att jag bubblar mycket om min ångest för att det inte ska bli bra – den finns absolut där! Men jag ÄLSKAR det här. Det är en dröm för mig. Det här är en av de bästa sakerna jag varit med om” Kvinnlig skådespelare 25 år
Hässelby i december 2019
När ljuset släckts
Varför vill jag skriva en bok?
Under år 2014 genomförde jag, tillsammans med de tre professorerna och forskarna, Töres Theorell, Eva Bojner Horwitz och Christer Hogstedt, fyra seminarier i Göteborg, Malmö, Umeå och Stockholm. Rubriken var Kultur – en viktig insats för hållbar folkhälsa. Ett trettiotal kulturforskare medverkade totalt och efter seminarieserien skrev vi en antologi där alla medverkande samt ett antal forskare från de övriga nordiska länderna bidrog med var sitt kapitel.
Min roll var att producera seminarierna och medverka som redaktör för antologin. På våra planeringsmöten hade vi livliga diskussioner om kulturens roll i samhället, dess egenvärde kontra nytta och varför man alltid måste mäta och redovisa hälsoeffekter? Det måste väl finnas ett egenvärde i sig att ha kulturen? Hur kan vi redovisa att kulturen ger oss tillgång till medkänsla, empati, tillit och hjälper till att fylla upp de hålrum som jag menade har skapats i vårt samhälle idag. Vad är det som händer när man tar del av teater? Vad är det som händer när man står på scen och varför väljer unga människor att satsa hundratals timmar av sin fria tid när de söker sig till amatörteatern? Vad blir det för synergieffekter i samhället?
Det var då, när allt var avslutat, som jag kände att jag måste få skriva om det här, en personlig berättelse om mina upplevelser och erfarenheter under de trettiofem år jag arbetat som regissör och konstnärlig ledare. I mer än fyrtio produktioner har jag haft förmånen att få dela med mig av min erfarenhet och passion för skapandets kraft till unga tjejer och killar och unga vuxna och jag och fått oerhört mycket tillbaka från alla jag jobbat med. När jag arbetat i intensiva konstnärliga och sociala processer har jag insett hur viktigt det är att ge unga chansen att upptäcka skapandets inneboende kraft i mötet mellan unga och mellan olika generationer på och bakom scenen.
Boken kommer att delas upp i två delar;
Del 1: Bakgrund och inspiratörer. Viktiga förebilder. Från fri tid till arbetstid.
Del 2: Min kunskap och livserfarenhet. Alla scenrum, alla jag samarbetat med, alla medverkande på och bakom scen som gett mig den kraft och ork och lust men som även synliggjort bristerna i vårt samhälle.
Mellanrummen när ljuset släckts
I början av 2000-talet började jag intressera mig för vad som hände hos de unga skådespelarna och dansarna i det speciella sociala sammanhanget som uppstod parallellt med den kreativa skapandeprocessen. Premiär, publikreaktioner och recensioner blev en belöning för det arbete ensemblen och jag lagt ned tillsammans men allt som hände i mellanrummen, när ljuset släcks, blev det jag bar med mig från produktionerna efter att vi skilts åt.
Alla brev jag fått, all epost och alla SMS, alla utvärderingar men framförallt alla personliga samtal som mycket och ofta handlade om; ökad självkänsla, förtroende, tillit och personlig utveckling och som visade sig vara en förutsättning för att det konstnärliga resultatet skulle nå en hög kvalitet. Med boken När ljuset släcks vill jag berätta om allt som händer under den krokiga vägen från kollationering till premiär, under föreställningsperioden och när ljuset släckts och ridån gått ned efter sista föreställningen. Alla de konkreta ögonblick och känslomässiga upplevelser under repetitionsperioden då det plötsligt händer något, som får den unga skådespelaren eller hela ensemblen att växa.
Jag vill berätta om vilka motiv eller behov som driver unga människor till att ägna en stor del av sin fria tid till att söka sig till amatörteatern och vilka intressen samhället har för att han eller hon gör det.
Förutom amatörteaterns betydelse för unga vill jag berätta om mitt arbete, mitt ledarskap och mina erfarenheter under fyrtio år som konstnärlig ledare och regissör, om rummets betydelse som kreativ miljö och social mötesplats, vad som är viktigt för att amatörteater, för och med unga och unga vuxna, skall kunna fortsätta att utvecklas.
Det spelar ingen roll vad du läser. Det viktiga är att du läser.
Jag vill berätta om mina fantastiska inspiratörer, som fick mig att inse hur viktigt det här var, mina föräldrar som var avgörande för att jag blev den jag är idag. Min pappa som gav mig böckerna med äventyren, hjältarna och fantasivärldarna. Han hade seendet och känslan att ge mig de rätta böckerna av Åke Holmberg, Dumas, Edward S Ellis, Enid Blyton och Ian Fleming. ”Det spelar ingen roll vad du läser, det viktiga är att du läser”. Han byggde på hela tiden med Jolo, Alf Henriksson och de stora arbetarförfattarna Moberg, Ivar Lo och Fridegård. Jag läste jämt. Han tog med mig på teatern, vi såg filmer tillsammans i soffan hemma och lyssnade på radioteatern.
Betona det där ordet mer…
Min mamma som gav mig berättelser från sin ungdomstid i baletten och som skådespelare på Bergens Teater och på Nationaltheatret i Oslo. ”Hur var det, mamma? Hur var det?” När jag läste dikter för henne kom hon med idéer; ”Betona det där ordet mer…” Jag har kvar hennes teaterskratt. Jag har kvar några av hennes tänkvärda och humoristiska kåserier hon skrev i Hjemmets Ukeblad. Det finns många, många förebilder som inspirerat mig genom åren. Regissörer, skådespelare, författare, journalister och andra som jag vill berätta om i boken.
Det blir något man bär med sig – det vill jag skriva om
Teaterrummet är en frizon, där unga – med kärlek och lust till teater – kan pröva och våga, använda sin fantasi, sin nyfikenhet, sitt mod och kreativitet, känna empati, förtroende och tillit. Det är en plats för kunskap, lärande, kreativt skapande och upplevelser. Att få möjligheten att utvecklas tillsammans i en kreativ process, i ett nära socialt sammanhang mot ett tydligt mål och där alla är lika viktiga gör teaterprocessen unik. Teaterrummet är ett laboratorium för mänskligt samarbete under en intensiv kreativ och social process och med flera verktyg för att ge unga människor utvecklingsmöjligheter. Var annars sker jämlika möten mellan flera generationer som brinner för samma sak? Var annars kan man dela tankar, samma trötthet, samma lycka, samma sårbara konflikter och samma gemenskap. En lustfylld och tillåtande kreativ miljö i kombination med disciplin i ett samspel som gör oss till kulturvarelser – till människor. Men det stannar inte där, i det magiska som händer, det tänds där. Det blir något man bär med sig. Det vill jag skriva om.
Amatör
Amare, amator (lat). Om ordets positiva innebörd. Om kärleken kontra tvånget och om den fria tiden kontra lönearbete. Om samarbete mellan professionella och amatörer.
Amatörteater
Är det den kreativa, konstnärliga processen eller det sociala sammanhanget som ger mest positiva effekter? Eller både och? Har amatörteatern någon samhällsnytta? Amatörteaterns del i det folkliga kulturlivet. Amatörteaterns konstnärliga experiment och tydliga konstnärliga idéer.
När ljuset släckts
Vad händer i mellanrummen när ljuset släckts? Före och efter repetitioner, mellan repetitioner, efter premiär och när ridån gått ned efter sista föreställningen? En analys av vad som sker mellan unga aktörer och mellan unga och regissör och övriga konstnärliga ledare när en föreställning växer fram. Berätta om amatörteatern i en miljö för skapande och estetiskt lärande i en verksamhet som förutsätter en blandning av olika kunskapsformer; gestaltande av text, dans, musik, scenografi, ljus, kostym och smink – men också ett traditionellt lärande kring textinnehåll, dramaturgi, pjäsers och författares bakgrund, studier för att förstå hur ljus, kostym och scenografi samverkar med pjäsens innehåll. Berätta om den konstnärliga och sociala processens omedvetna kunskapsutveckling mellan ledare och ensemble och mellan individerna i ensemblen. Gruppdynamiken.
Unga röster
”Jag har lätt för att känna mig otillräcklig och får lätt prestationsångest. Tack för att du gav mig en kram efter sången. Det fick mig att slappna av.” Manlig skådespelare 22 år
Känslan – att få testa sig fram, experimentera och få vägledning. Samspelet mellan regissör och skådespelare. Kunskapsutbytets betydelse. Personlig utveckling i kreativa processer. Att växa. Självkänsla, förtroende, tillit och trygghet. Gemenskap och tillhörighet.
De två kulturbegreppen
Det estetiska kulturbegreppet där det konstnärliga resultatet eller produkten är det viktigaste.
Det antropologiska kulturbegreppet där sociala sammanhang och livsprocesser är i centrum – socialt kapital; relationer, attityder, normer och värderingar. Delaktighet och socialt sammanhang för människors självkänsla och välmående. De kreativa processernas förmåga till upplevelser, att förstå, avläsa och uttrycka känslor samt att tolka och uppleva budskap av olika slag.
Det är då det börjar! Om konstnärligt ledarskap
Om konstnärligt ledarskap. Om regissörens roll och arbete i den skapande och sociala processen. Att iscensätta ett manus. Dramaturgi och dramatisering. Att kunna hantverket. Att skapa känsla och tillit. Intuition och insikt. Konstnärlighet, social kompetens och teknik. Lyssnande, ödmjukhet, kärlek och trygghet – det är då det börjar! Kreativa repetitioner. Engagemang och passion. Skillnader i konstnärligt ledarskap i olika kulturella verksamheter. Ett stort utrymme i boken.
Den krokiga vägen från kollationering till premiär
Teaterrummet – en miljö för kreativitet, kommunikation, förändring och utveckling. Om lokalens betydelse som plats för kreativa processer, som social mötesplats och för personlig utveckling. Om mänskligt samarbete och unga människor möjligheter. Om en miljö för öppenhet och arbetsglädje. Om en frizon där unga – som gör det den älskar och älskar det den gör – får möjlighet att pröva och våga, får använda sin fantasi, sin nyfikenhet, sitt mod och kreativitet, känna empati, förtroende och tillit.
Hand och tanke tillsammans i gemensam kreativitet.
Om det som gör det möjligt att delta i kreativa, skapande aktiviteter i en tillåtande och stödjande miljö. Om träning i samspel utifrån ett engagemang och intresse som inte påverkas av yrkeslivets karriärvägar och eventuella intressekonflikter. Om vad som hindrar deltagande i kreativa, skapande aktiviteter. Om de som inte fick plats. Om skapande som njutning men även som plåga. Det vi känner men inte kan sätta ord på. Om de som inte syns, inte har ljuset på sig? Hur inkluderar man de som inte är synliggjorda?
Kulturens egenvärde och samhällsnytta
Om kulturen som en viktig resurs.
Om kulturens roll som inslag i vård, skola och omsorg och i stadens rum.
Om förutsättningar för ett rikt och varierat kulturliv.
Om kulturens roll i samhället.
Om kultur för dess egenvärde och/eller som verktyg för andra syften.
Ett litet stycke politik med lite pengar
”Kulturpolitik är ett litet stycke politik med lite pengar. Desto större är den trave av honnörsord som används för att tala om hur viktig konsten är. Men konstens och kulturens närvaro i människors liv är så mycket större än alla högtidstal” Kerstin Brunnberg
Avsnittet ska beskriva vad som framhållits i kulturpropositioner och folkhälsopropositioner och vad som hänt sedan dess.
Om kulturens dragningskraft till kommun eller region.
Om statligt stöd till konstarter, konstnärer och kulturella verksamheter. Om behovet av en aktiv, kunnig och engagerad kulturpolitik.
Om kulturens möjligheter att utvecklas på egna villkor.
Om den politiska synen på amatörkultur som behov och möjlighet.
Folkbildningen är Sveriges morgongåva till EU
Folkbildningens viktiga roll och insatser i det folkliga kulturlivet. Folkhögskolor, studieförbund och föreningar. Idé och företeelse. Utveckling. Nuläge. Utmaningar. Folkbildningens pedagogik och etik. Kultur som begrepp och uttryck i folkbildande verksamhet.
Syfte
Att inspirera till dialog och diskussion om teaterns betydelse för unga människors välbefinnande, sociala kompetens samt känslomässiga och intellektuella utveckling.
Att arbeta för start av ett center för reflektion över scenkonsten och amatörkulturens – den folkliga kulturens – plats i samhället med fokus på unga utövare och varför den behövs i framtiden.
Att inspirera till fortsatt forskning inom kulturområdet med tonvikt på den folkliga kulturen.
Att bygga en plattform för traine the trainees
Att arrangera en serie satellitseminarier och föreläsningar
Att skapa synergieffekter genom att dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter till ledare, pedagoger, forskare, doktorander, humanister, beteendevetare och lärare inom amatörkulturen.
Metod
Brev, epost, samtal, SMS, utvärderingar och dokumentationer.
Ett brett urval av egna djupintervjuer med skådespelare, ledare, lärare, teaterkonsulenter. Forskningsrapporter och kulturartiklar. Publikationer från Myndigheten för kulturanalys. Varje kapitel inleds med vinjetter om specifika situationer. Vad jag gjorde, konkret, och vad som fick skådespelaren att börja växa, just då. Att få läsaren att känna alla mina känslomässiga upplevelser och ögonblick.
Målgrupp ett
De som redan brinner
De som redan brinner för de här frågorna, den breda målgruppen som vill lära sig mer och bli inspirerade, är de som boken riktar sig till. Studieförbund och folkhögskolor, estetiska utbildningar, teaterutbildningar, estetgymnasier, kulturarbetare, teater- och kulturföreningar, ideella organisationer. ATR:s medlemsföreningar, forskare och doktorander
Målgrupp två
De som befinner sig i mellanrummet
Men den viktigaste läsaren jag vill nå, kärnläsaren, är den som befinner sig i mellanrummet, mellan de redan invigda och de som ännu inte förstått men som älskar det här och söker mer kunskap. Unga och unga vuxna, ledare, lärare och pedagoger.
Traine the trainees
Erbjuda intresserade, med tonvikt på unga, en omfattande introduktion i att arbeta inom amatörkulturella verksamheter och projekt. Att, med hjälp av min kunskap och erfarenhet, ge dem en plattform för fortsatt utveckling i konstnärligt ledarskap, regi och i att arbeta i kreativa processer.
Tidplan 1 januari 2020 – 31 maj 2021
Projektägare
ATR, Amatörteaterns Riksförbund.
ATR är Sveriges största amatörteaterorganisation med ca 240 medlemsföreningar, varav hälften av föreningarnas medlemmar är under 25 år. Dessutom är ca 200 kulturskolor, folkhögskolor och estetiska gymnasieprogram knutna med serviceavtal till ATR. Förbundet har ett manusbibliotek med över 6 000 pjäser och musikaler för utlån till amatörteatern och skolteatern samt ett teaterförlag som förmedlar uppföranderätter. ATR bedriver en stor kursverksamhet inom scenkonsten olika områden och arrangerar festivaler, konferenser och workshops. Förbundet ger ut Sveriges enda tidskrift om amatörteater – Teaterforum. ATR ser amatörteater som den folkliga teatern utövad fritt och frivilligt av aktivt skapande deltagare. ATR finns över hela landet och har sitt rikskansli beläget i Västerås.
Min referensgrupp
Töres Theorell, professor emeritus f.d. chef för Institutet för Psykosocial Medicin, Stockholms Universitet och Karolinska Institutet.
Christer Hogstedt, professor emeritus, f.d. forskningschef vid Statens Folkhälsoinstitut
Eva Bojner Horwitz, professor, med. dr., forskare vid Kungl. Musikhögskolan samt Centrum för social hållbarhet, Karolinska Institutet.
Magnus Kirchhoff, fil lic i teatervetenskap, fil mag i praktisk kunskap. Kvalitetsutvecklingsansvarig vid Stockholms Konstnärliga Högskola, kanslichef Kulturbryggan, utvecklingschef Teaterhögskolan i Stockholm
Ingegerd Svednell, länsteaterkonsulent i Västmanland, ledamot i ATR:s styrelse
Mats Wenlöf, verksamhetschef ATR